halkbanan
På vägen till Hörnefors skulle vi turas om att öva omkörning. Jag hade bestämt mig för att inte börja, men givetvis så blev det ju så ändå. Det gick finfint trots min nervositet. Efter en del omvägar för att alla i bilen skulle hinna prova på omkörning så kom vi fram till Hörnefors Trafikcenter. Där möttes vi av Per-Åke, en av de roligaste 60-åringar jag har mött här i livet.. Efter att han haft en kort teorigenomgång för oss var det dags att ge oss ut på banan. Vi fick köra själva i varsin ny och fin volvo.
Det var riktigt skönt att för en gångs skull få vara själv i bilen. Kontakten med läraren höll vi via en kommunikationsradio. Under ca två timmar fick vi göra olika övningar i olika hastigheter för att vi skulle förstå och komma fram till slutsatsen att farten har stor inverkan på vår stoppsträcka.. Bara en liten ökning av hastigheten kan leda till hemska konsekvenser.
Jag tappade greppet helt ett x antal gånger och lyckades även med att ofrivilligt snurra ett helt varv. Senare under dagen fick vi även testa på att sitta i en volvo som tippades upp och ner. Där fick vi hänga tills vi tyckte att vårt huvud fyllts med tillräckligt mycket blod. En sak säger jag då bara: Jag vill aldrig volta och landa på taket!! Inte heller kommer jag att slarva med bilbälte.
En kul och lärorik dag helt enkelt. Nu väntar bara uppskrivning och uppkörning :):)
Åh vad spännande! Lycka till! Stressa inte upp dig som jag gjorde, bara... Det var riktigt traumatiskt. Än idag har jag svårt att skjutsa folk. Vill helst vara ensam i bilen, då har jag inga problem att köra.
Herren vare med dig! =)
va duktig du är,snart är du klar=)förre mig=(tänk va skönt det kommer att kännas sen när du är klar med det=)lycka till,ska be för dig
kramar//lena
Hey! Såg att du hade en blogg här, eller ja. Upptäckte att väldigt många hade bloggar om man sökte på vilhelmina. Menmen, kul att läsa lite om dig! :)
/Ronja
